Gårdagen måste ha bjudit på den värsta någorlunda renodlade tågkänningen någonsin. Jag lämnade Hässelby enligt tidtabell och kom fram till Hagsätra precis så att jag kunde avgå enligt tidtabellen, dvs. jag var ungefär 15min sen. Någon direkt anledning fanns inte mer än tågkänningen, men varför var den så kraftig? Det kan ha berott på halkan. Detta i kombination med att man lade in ATP-läge 1, vilket innebär sänkt maxhastighet och mjukare bromskurva när hastigheten minskas inför stationer - det tar då marginellt längre tid att köra en sträcka, och när sträckan är tillräckligt lång är det inte så marginellt längre. Men förbikörningarna minskade, och önskat resultat uppnåddes.

I Råcksta norrut släppte man upp en extratur framför undertecknad, fick därför stå där i någon minut. Då jag och den södergående numera uppsläppta(?) extraturen skulle stänga våra dörrar, vilket inträffade ungefär samtidigt, bedömde en moder med barnvagn att det var lämpligt att trotsa varningssignalen. Hon stoppade därmed in sitt barn i först mina och sedan det andra tågets dörrar, och utsatte sitt barn för stor fara. Twice! Föräldrakörkort någon?
Inget slår känslan av maktlöshet när man beställer ny dörröppning och dörrarna fortsätter stänga i ungefär en halv sekund, stannar upp och sedan öppnas. För det är så lång tid det tar om vi avbryter stängningen så fort vi ser vad som kommer att inträffa. Med andra ord har vi redan gjort allt i vår makt när dörrarna stängs emot vagnen.